Glassclownen finns ju lite överallt för att göra framför allt TVÅ saker. Det första är så klart att sprida glädje. Det andra är att påminna oss att det finns en glassbox i närheten.
I vårt fall är det mest glädjespridningen som anammats. Överallt där vi ser den här figuren hörs ett glatt utrop från den av oss som ser honom först.
Men nu i sommar hände något allvarligt som Axel lade märke till. En gång när vi passerade glassclownen som står på det vildvuxna stället vid macken intill E45 i Häggenås så märkte vi att han clownen låg på rygg, omkullvält av blåsten eller något. Stackars glassclownen!!
Efter att ha passerat några gånger bestämde vi oss för att nästa gång vi kör förbi ska vi stanna och hjälpa honom upp igen. Men vem som än körde bilen glömde ofta bort att stanna, och Axel tjoade inget glatt utrop när vi passerade. Efter några missade tillfällen började Axel säga: Hjälpa glassclownen.
Hjältemodigt stannade vi bakom macken och pappan fick klättra ner till den fallna giganten som faktiskt var närmare 2.5 meter lång när man kom närmare. Kanske hade han fått blodtrycksfall och ramlat av yrsel...
Nu är ordningen återställd. Glassclownen i Häggenås är på fötter och mår efter omständigheterna bra. (Clownen på bilden har inget med händelserna i texten att göra)
