En gammal beprövad metod.

Jag lägger mig ner och ligger kvar tills jag får som jag vill.

Axel hänger med!

Grabbarna har äntligen börjat se på varandra som lekkamrater och till och med jämlikar. Äntligen. Axel har även börjat fatta det där med pottan och toaletten. Härligt! Så fort han kissat applåderar han sig själv och ropar 'bra Axel'!

Hej hej!

Vi tog en liten tur längs byvägen. Kalle har nästan växt ur sin cykel som han fick i början av sommaren. Innan vi vet ordet av så kör han moppe.

Starksill på menyn...

...eller surströmming som det hette tidigare innan Kalle gick på sin första skiva hos grannarna. MEN nu var det alltså en helt vanlig solig onsdag!

Kalles ögoninflammation.

Eftersom han inte fick komma till dagis med ögoninflammaton följde han med pappan på jobbet och jobbade en förmiddag. Det blev truckkörning och sparkcykling. Kanske roligast var det när sopbilen kom och tömde de stora sopcontainrarna. Efter lunch kollade vi in lite annat tufft som finns i stan...

Fiske och kojbygge.

I farfars och Agnetas stuga finns mycket att göra. Här är bilder från besöket i juni när det inte hunnit bli så varmt ännu. Det blev ingen fisk, men snickring blev det desto mer av. Kalle och Ante hamrade ikapp med hackspetten.

En god bekantskap.

Glassclownen finns ju lite överallt för att göra framför allt TVÅ saker. Det första är så klart att sprida glädje. Det andra är att påminna oss att det finns en glassbox i närheten.

I vårt fall är det mest glädjespridningen som anammats. Överallt där vi ser den här figuren hörs ett glatt utrop från den av oss som ser honom först.

Men nu i sommar hände något allvarligt som Axel lade märke till. En gång när vi passerade glassclownen som står på det vildvuxna stället vid macken intill E45 i Häggenås så märkte vi att han clownen låg på rygg, omkullvält av blåsten eller något. Stackars glassclownen!!

Efter att ha passerat några gånger bestämde vi oss för att nästa gång vi kör förbi ska vi stanna och hjälpa honom upp igen. Men vem som än körde bilen glömde ofta bort att stanna, och Axel tjoade inget glatt utrop när vi passerade. Efter några missade tillfällen började Axel säga: Hjälpa glassclownen.

Hjältemodigt stannade vi bakom macken och pappan fick klättra ner till den fallna giganten som faktiskt var närmare 2.5 meter lång när man kom närmare. Kanske hade han fått blodtrycksfall och ramlat av yrsel...

Nu är ordningen återställd. Glassclownen i Häggenås är på fötter och mår efter omständigheterna bra. (Clownen på bilden har inget med händelserna i texten att göra)

Är det inte det ena så är det så typiskt.

Himla sjön säng jag verkar ha. Så skön att bröderna broka kan hålla sams och somna ihop. Kändes nästan lite elakt att helt sonika bära iväg dem till sina egna sängar när det äntligen blev min tur att lägga mig och sova. Men nu när jag har hela sängen för mig själv känns elakheten inte så farlig längre. Förresten kommer de nog snart hit och lägger sig igen. Framåt natten... Nu måste jag passa på att sträcka ut mig innan det är fullbelagt igen. God natt allihopa!

En mur och ett vattenfall.

Kalle gillar vattenfall. Han vill gärna stanna och titta så fort han ser ett. På Tomteland hittade han ett på en gång.

En hel hoppborg bara för oss själva.

För en stund var det som att vara tillbaka i femårsåldern igen, tyckte nog Marika. Och vi andra höll med. Hon skrattade lika mycket som barna. Barna skrattade lika mycket som Marika. Vi skulle kunna få plats med en sån på gården tänkte jag...