Kurragömma

Men det var bara en som lekte...

1-2-3

...och kanske till och med FEM steg har Axel tagit nu! Jippi! Hejja hejja! En riktig liten pratkvarn har han blivit också. Blöja= Öjja, Tröja = Öjja, Lampa=Bmmpa, Bolibompa=Bmmpa (hjälp mig Magnus att komma på flera ord!) ...och nåde den som försöker att mata honom!!! Kan själv! :)

Splittrad.

Jag vill gå in och leka med dem.
Jag vill inte störa.

Jag vill sitta på golvet med dem och få en sak och säga TACK, ge en sak och säga VARSÅGOD.
Jag vill hålla mig undan så att de får fortsätta med vad de håller på med.

Jag vill lägga mig i och få dem att skratta med mig.
Jag vill låta dem vara med varandra och utvecklas själva tillsammans.

Jag väljer att ta en bild och dela med mig av stunden till er andra.
Medan jag sitter på soffan och skriver kommer killarna ut ur lekrummet. En kille lägger sitt huvud i mitt knä och får en puss på kinden. Den andra killen nöjer sig med att krypa halvvägs fram och säga med ett leende:

-Paappaaa. Pappaaaa.
-Ja Axel?
-Hej-heeej!

Sen försvinner båda tillbaka in i lekrummet. Jag sitter ensam kvar i soffan och vet att jag aldrig någonsin behöver känna mig splittrad, för med de här grabbarna i närheten är jag en vinnare vad som än händer.

Tacksamt.

Det här är livet.

Hustomten

Ingen konst att sova i en bokhylla heller!

Wrestling

Vi har en riktig Wrestlingkille här hemma. Han är tuff och hård. Han brottas inte så mycket, men han gillar att ha kalsongen på huvet. Efter mycket övertalning gick han med på att bli fotograferad. Be afraid. Be very afraid!

Lunch i bilen.

Varm korv i termos är dagens helt perfekta lunch. Kalle håller med Axel när han berättar att det inte bara är utsökt, utan även delikat. Servicen på syltan är första klass. Axel ropar högt: Guide Michelin!

Underbara helg!

Vi har ju haft det en aning kaotiskt, jobbigt, ledsamt och snurrigt hemma hos oss de senaste veckorna. Vi har varit fyra åskmoln som inte alls har haft roligt ihop. Fy vad hemskt det har varit! Vi har kämpat med skrik, tårar och jävelskap. Kalle har nog varit den som slitit mest ont. Han har nog ärvt sina känselspröt av mig...inte alltid bara positivt att kunna känna av allt som försigår. MEN efter dessa slitsamma veckor där vi alla fått vara Kalles slagpåsar, där vi ständigt har fått varit arga, städat mat från golv och väggar osv osv så har vi ÄNTLIGEN haft en hel helg tillsammans med skratt, kramar, pussar, kärlek, skratt och skratt...och glimrande glittrande glada ögon. Jag hoppas att vi kan behålla den här känslan - och att vi alla vet till fullo att vi är älskade!! Att vi suger på den här karamellen även om jag är bortrest måndag-tisdag...och sen fredag-söndag. Att ni grabbar som är hemma försöker att skratta även om ni är trött&slut.
PS Axel, det gör inget om du börjar gå medan jag är bortrest!!! DS

Kvällsfika.

Kalle älskar nypesoppa, och kex också!

Kalle delar med sig!

...låt gå för den här gången! :-)