Jag har ibland turen att komma hem från jobbet när barnen äter middag. Två glada ansikten som sitter vid bordet och ser mot mig när jag öppnar köksdörren. Kalle vill snabbt iväg när han ätit klart men Axel sitter kvar och håller sällskap. Hans tålamod tryter dock ganska snabbt men det gör inget eftersom de välkomnande leendena jag nyss fick sitter kvar på näthinnan länge länge...
4 kommentarer:
...det brukar väl vara TRE glada ansikten, eller?? :)
Hoppsan...
Hahaha
Ha ha ha, ja du, Marika... Jag har börjat inse att jag inte ens är på andra plats längre, trots att vi bara har ett barn...;o) - och nu pluggar han bara, så jag undrar hur det ska bli när han jobbar med det!?!
Skicka en kommentar