Huffa!

Ikväll ramlade Axel och slog i näsan i en hylla. Blodet sprutade. Jag har själv aldrig blött näsblod och tycker nog egentligen att det är ganska otäckt. I en hundradels sekund tänkte jag ta till lipen...men sen vaknade jag till och blev mamma igen! :) Jag kom till och med ihåg vad som sas på "förstahjälpenkursen". Hela familjen flockades i badrummet och Axel fick hänga över handfatet och plaska med vatten. Kalle ville också plaska. Blodet stänkte. Stämningen var god! Äntligen slutade det blöda men mitt mammahjärta svämmade över som vanligt. Dessa tappra små pojkar vi har fått!