Splittrad.

Jag vill gå in och leka med dem.
Jag vill inte störa.

Jag vill sitta på golvet med dem och få en sak och säga TACK, ge en sak och säga VARSÅGOD.
Jag vill hålla mig undan så att de får fortsätta med vad de håller på med.

Jag vill lägga mig i och få dem att skratta med mig.
Jag vill låta dem vara med varandra och utvecklas själva tillsammans.

Jag väljer att ta en bild och dela med mig av stunden till er andra.
Medan jag sitter på soffan och skriver kommer killarna ut ur lekrummet. En kille lägger sitt huvud i mitt knä och får en puss på kinden. Den andra killen nöjer sig med att krypa halvvägs fram och säga med ett leende:

-Paappaaa. Pappaaaa.
-Ja Axel?
-Hej-heeej!

Sen försvinner båda tillbaka in i lekrummet. Jag sitter ensam kvar i soffan och vet att jag aldrig någonsin behöver känna mig splittrad, för med de här grabbarna i närheten är jag en vinnare vad som än händer.