fredag 22 oktober 2010

BEEEEEPP


Axel klättrar ner från stolen men märker att hans ben är lite för korta. BEPP PAPPA BEPP! BEEEEPP!! Jag hjälper honom att känna golvet under fötterna och han glider ner sista lilla biten och knatar iväg. Tack för hjälpen pappa, säger jag retsamt för att visa mitt missnöje över hans otacksamhet. Tack tack säger Axel utan vidare, och fortsätter gå. Det står nämligen en stol till lite längre bort...

3 kommentarer:

farmor sa...

farmor e dum i huve´, fattar ingenting??

Marika sa...

Nu går det att läsa texten också.

farmor sa...

nu blev det jättekul...