Älskade Axel...

Samtal från dagis. Axel och en kompis hade lyckats smita ut från gården och gett sig ut på äventyr. Axel hann ner till sporthallen innan han upptäcktes och eskorterades i bil tillbaka till skärrade fröknar. Han hade alltså korsat en trafikerad väg på egen hand. Polaren hade stoppats av en uppmärksam pensionär innan han hann så långt. Ja, det är blandade känslor en sån här gång. Ilska, rädsla, sorg och lättnad. Det gick ju bra den här gången...men vi ska inte ens behöva tänka att det ska kunna hända. Det får inte hända! Jag har pratat med chefen som verkar vara en mes rent ut sagt. Hon skulle ta det här vidare, vilket hon troligtvis sagt varje gång personalen anmält faran i att stängslet försvinner under snön varje vinter...år efter år. Jag ringde till chefen för fastighet på kommunen o fick jättebra information och stöd. Vi har haft en del med varandra att göra tidigare och han är bra. När jag ringde tillbaka till fskchefen hade hon inte gjort hälften av vad hon borde ha gjort...men hon hade hundra förklaringar till varför hon inte gjort mer. I morgonbitti ska hon ringa till den personen som antagligen sitter på pengarna..."om han inte är ledig förståss" Jag struntar fullständigt i hur du löser det - eller vems ansvar det är!!!! Se till att mina barn får vara i en trygg miljö utan risk för att bli överkörda!!! ...det räcker inte med att citat "personalen får hålla lite bättre koll". Visa lite jävlaranamma nu och make it happen!! Jag fick ett exempel från en annan fk i kommunen där de gett en person fria händer att lösa samma problem över en natt. På morgonen var det skottat och klart...så det ÄR möjligt!!! Säg inte annat.